José H. Romero J;En esta ocación estamos presentes con dos secciones :
Una en español (Protesta)
Otra en Sueco.(un cuento sobre la Biblioteca, escrito por Torgny Johansson)
A conservar la biblioteca de Hammarkullen
El año pasado quisieron las autoridades de Lärjedalen, cerrar la biblioteca de Hammarkullen. Esta estaba dentro del presupuesto de ahorro del año pero la fuerza y la lucha de la comunidad lo impidió.
Hoy nuevamente la biblioteca se encuentra amenazada. Las autoridades discuten si la cierran o traslado.
El cierre de la misma brindaría un ahorro de 875.000 coronas por año a pesar de que Lärjedalen ha logrado ahorrar muchos millones anteriormente.
La biblioteca de Hammarkullen en realidad es pequeña, pero muy activa con una gran cantidad de visitantes. Acá se realizan encuentros de lectura infantil y otras actividades; además la biblioteca anteriormente ya disminuyó sus horas de atención, con 30 horas de atención.
A pesar de esto la biblioteca es un lugar de encuentro donde se cobija a diferentes residentes de la zona quienes a su vez valoran y reconocen la labor que ésta presta a las escuelas guarderías y población en general.
La biblioteca se encuentra ubicada en plena plaza, un lugar estratégico.
Es irracional querer discutir la desaparición de la biblioteca.
Existe suficiente dinero en la sociedad como para mantenerla, la que cumple brindando un buen servicio a todos. Lo que se exige en realidad es una correcta administración y división de los recursos económicos.
Activistas de Hammarkullen contra los recortes – por un barrio en vida.
Torgny Johansson:En saga.
Det var en fin dag. Flaggorna fladdrade i vinden och solen sken på det lilla torget mellan de höga husen. Människorna var glada och rätt lyckliga.
Där på det lilla torget mellan de höga husen fanns också ett bibliotek.
Där kunde man låna alla böcker som fanns, nästan och där kunde man också låna böcker på olika språk.
Dit gick Khosrow och lästa tidningar på kurdiska, Ali kunde läsa arabiska tidningar och ……
Där kunde man också läsa svenska tidningar och killarna kunde låna sportbladet och läsa i. Där fanns det mesta från klassiker till deckare.
Där var det alltid folk. Det finns barn i området som kanske fick den första egna boken just på det biblioteket, när treorna var där.
Jag kunde berättat jättemycket om det fina med att ha ett bibliotek i området, men kan ni tänka er!
De som bestämmer dom tyckte att man kanske inte behövde något bibliotek, att man kunde kanske stänga det. Man skulle tänka på det!
Man kunde ju sätta sig på spårvagnen och åka till ett annat bibliotek eller man kunde åka in till centrum och gå på tivoli. Det kanske inte var så noga med böcker?
En dag hade man i alla fall tänkt färdigt och nu fanns det tre förslag. Just siffran tre är väldigt viktig i sagor. Tänk på det.
Det första förslaget var stäng biblioteket, det andra var låt det vara som det är, det tredje var att hitta på något nytt sätt som man inte vill berätta om.
Sedan la man förslagen i en hatt och så skulle någon dra ett förslag. Det var ju bara det att man inte visste vilket förslag man fick upp.
Hur skulle man då kunna välja?
Hur skulle denna saga sluta? Hur skulle det då bli? Ja, alla var jätteledsna och nästan riktigt förargade. Så här kan man väl inte göra, sa de. Vi måste visa att vi bryr oss om vårat bibliotek.
Så bestämde man sig för att göra ett evenemang. Några kunde spela, några kunde sjunga, några kunde dansa och så kunde man ju också fråga HC Andersen om han kunde komma och läsa en saga.
Och så gjorde man allt detta. Och människorna i området kom till torget. Och här ser ni dem.
Titta er omkring. Det är sång, dans och musik och tolkar som översättet texten till kurdiska, arabiska, somaliska, spanska ….
De som bestämde förstod då att det verkligen var så att biblioteket var viktigt för alla i området och så sa man som så: ok, då får ni ha ert bibliotek kvar.
Detta var en riktig saga. Och jag lovar, den är alldeles sann.
0 comentarios:
Publicar un comentario